Förr var allergier nästan obefintliga - nu är de vanliga hos våra hundar. Professor Agnes Wold menar att torrfoder bär stor del av skulden.
]]>“Mytjägare” och “Dammråttornas försvarare”, ja det är några av de smeknamn som tilldelats Agnes Wold, överläkare och professor i klinisk bakteriologi. Hon har länge påpekat hur viktigt det är för kroppen att befinna sig i en naturlig miljö för att den skall kunna hålla sig frisk och fungera som den ska.
Agnes Wold. (Bild: By Vogler (Own work) [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
I fredagskväll blev hon intervjuad i Skavlan och talade bland annat om hur fel de flesta av oss har när vi tror att överdriven hygien gynnar vår hälsa. Det är tvärtom, menar hon. Våra husdjur kom på tal, och det dröjde inte länge förrän Agnes drog upp våra hundar som exempel. Förr i tiden var allergier av olika slag i princip obefintliga. Nu är de mycket vanliga hos våra hundar.
"Ja, [allergierna bland hundar och katter] har ju då ökat, precis som människoallergin ökade under 1900-talet (och tredubblades mellan 1970-1990) så kom hund- och kattallergin. Det är precis som med människor; mest de som bor i städerna, mest raskatter istället för bondkatter, om [de] äter torrfoder så har [de] mer allergi och så vidare."
Agnes Wold
Bild: "Scratching", Lee Haywood [CC BY-SA 4.0], via Flickr
Agnes Wold menar att torrfoder bär en stor del av skulden, då det inte tillför hunden den naturliga bakterieflora den är i behov av. Enligt henne är hundar skapta för att kunna gräva upp och äta ben som legat nedgrävda och ruttnat en tid. Bakterierna som hunden får i sig via maten, och även jorden, håller dem friska.
"Om du tänker dig en hund som den levde för 100 år sedan, då åt de ju inte torrfoder utan de hade ett ben och så grävde de ner det i jorden, och så grävde de upp det och så [åt] de lite grann, och så gräv[de] de ner det, och så ligger det och ruttnar där. Det är ju så de är anpassade. Och nu äter [de] torrfoder, och det (allting som är torrt) har ju nästan inga bakterier i sig."
Agnes Wold
Hund med ben. [CC0 1.0]
Själv tycker jag det är ganska komiskt när något som ofta tystas ner eller viftas bort inom veterinärmedicinen, påpekas så tydligt inom humanmedicinen.
Så vad är då lärdomen av detta? Jo, att du ska ge din hund färsk och naturlig föda. Det är inte svårare än så.
Se gärna hela intervjun med Agnes Wold på SVTplay, den är väldigt underhållande:
Skavlan avsnitt 5 på SVTplay
Vår hundmat kan variera i utseende, doft och smak från ett paket till ett annat. För oss som är vana vid massproducerade processade livsmedel kan det tyckas konstigt, men det är i själva verket helt normalt. Här nedan förklarar vi varför.
]]>Två paket Oxblandning från olika sändningar. På det vänstra paketet kan man tydligt se att våmmen har en mörkare grå-grön färg, men det är ingen skillnad på matens duglighet.
Vår hundmat kan variera i utseende, doft och smak från ett paket till ett annat. För oss som är vana vid massproducerade processade livsmedel kan det tyckas konstigt, men det är i själva verket helt normalt. Här nedan förklarar vi varför.
De köttråvaror vi använder oss av är helt naturliga. Det innebär att de även omfattas av en naturlig variation rörande råvarans utseende och doftkvalitet. Precis som med råvaror från t.ex. växtriket (gurka, tomater, äpplen. etc) kan det skilja sig mycket åt mellan olika köttråvaror.
I livsmedelsbutikerna är vi vana vid att allting ser likadant ut varje gång, men det beror på att man valt att plocka bort och slänga exempelvis en morot som råkar se lite annorlunda ut, trots att den smakar exakt likadant. I vår produktion använder vi endast högkvalitativa råvaror från godkända slakterier, som varit föremål för sedvanlig rigorös veterinär- och bakteriell kontroll. Ibland kan dock även råvaror som passerat dessa kontroller se ut eller dofta lite annorlunda. Detta är helt normalt och beror i de allra flesta fall på skiftande karaktär hos den nyttiga och hälsosamma våmmen.
Våmmens doft, utseende etc, varierar bl.a. beroende på från vilken nötdjursras den kommer. En del raser, som t ex Holstein, har lite mindre fett samt mörkare och torrare kött, till skillnad från t.ex. Brown Simmental.
Holstein-ko. (Bild: "Cow female black white" by Keith Weller/USDA - www.ars.usda.gov: Image Number K5176-3. Licensed under Public Domain via Commons.)
Simmentaler-ko. (Bild: "Simmentaler Fleckvieh". Photo taken by Irmgard on July 20, 2006. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Commons.)
Det förekommer även stor skillnad i texturen på köttet mellan kött- och mjölkkor. Och precis som att vi människor föredrar en viss sort eller typ av äpple, kan våra hundar föredra en viss typ av våm. En typ av våm kanske snabbt slukas av hunden idag, medan en annan typ kanske äts med mindre entusiasm nästa dag.
På slakterier finns primärt två olika processerings- och förarbetningstekniker. En del hänger den avlägsnade våmmen på särskilda rostfria vagnar där de får torka en stund. Fram tills att dessa vagnar körs in i kylrummet sker en kraftig enzymatisk och bakteriell nedbrytningsaktivitet av vävnaden, vilket påverkar bland annat lukt och konsistens. Andra slakterier lägger våmmen i ett isvattenbad, varifrån våmmen suger åt sig vatten och blir lite mer vattning, men superfärsk.
Upphängd våm på slakteri. (Bild: www.quasarint.net)
Vi hämtar råvarorna från slakterier som använder sig av båda metoderna, och har inget inflytande över vilken metod som används i det enskilda fallet. Det skiljer sig dessutom från slakteri till slakteri, och från månad till månad. Men oavsett metod så rör det sig alltid om högkvalitativa, livsmedelsgodkända råvaror (det vill säga råvaror godkända för mänsklig konsumtion).
Om du köpt ett paket mat som t.ex. är lite grå eller grönare i tonen, eller luktar mer än det brukar, så har du sannolikt fått tag i ett paket med en annan typ av våm, eller en våm som har omhändertagits på ett annat sätt än vad du och din hund är vana vid. Detta är helt normalt, och du behöver inte vara orolig för att maten skulle vara dålig. Är du ändå orolig över matkvaliteten eller t.ex. har upptäckt att ett paket är skadat, är du alltid välkommen att höra av dig till info@sundhundmat.se så ska vi hjälpa dig på bästa sätt.
]]>Epilepsi är en hjärnsjukdom karaktärisead av en predisposition för patienten att drabbas av plötsliga attacker orsakad av kraftig eller icke synkroniserad nervcellsaktivitet i hjärnan.
Sedan första hälften av 1900-talet har en så kallad ”ketogen” diet varit föremål för disskusion som del av behandling mot epilepsi hos människor. På senare tid har en sådan diet, låg på kolhydrater och hög i fett, använts inom humanmedicinen hos patienter som inte svarat tillfredsställande på medicin.
Den bakomliggande mekanismen är inte helt känd, men möjligen kan en del av de ketonkroppar som bildas vid nedbrytning av kroppens fettsyror, (acetoacetat och Beta-hydroxybutyrat) bidra till en antikonvulsant och antiepileptisk effekt.
Oavsett vad det är som gör att dieten fungerar, verkar den ha signifikanta resultat på en stor del av de patienter som fått kosten ordinerad av sin läkare.
Denna ketogena diet är inte helt olik den som ett rovdjur lever på i sitt naturliga habitat. Även färskfoder utan vegetabiliska eller andra stärkelserika födoämnen hamnar under liknande kategori. Dock innehåller dessa som regel aningen mindre fett och mer protein än en ketogen kost. Men det är naturligtvis beroende på vilka bytesdjur, eller ”färskfoder” om man så vill, ett habitat erbjuder områdets rovdjurspopulation.
En sådan naturlig diet skiljer sig i flera avseenden från de ofta mycket stärkelserika foder som erbjuds våra husdjur idag.
Forskare på universitetet i Tennessee, Minnesota och North Carolina State, samt Hill´s Pet Nutrition Center undersökte huruvida en ketogen diet kan stå som behandlingsalternativ för hundar med epilepsi. Det rörde sig om en prospektiv, dubbelblind och placebokontrollerad studie.
Tyvärr genererade studien inget svar med statistisk signifikans för eller emot en ketogen diet, då antalet deltagande hundar i var grupp var för få till antal.
Med tanke på de positiva resultaten inom humanmedicinen, bör det vara rimligt att överväga färskfoder fritt från raffinerade kolhydrater som möjlig del av ett behandlingsprotokoll för hundar med epilepsi.
Om veterinärmedicinen tar sig an detta eller ej, får framtiden utvisa.
Källor: